David Eisert är Manager of Emerging Technology vid Purdue University. Man började med projektet "FIT", Faculty Ideas about Technology", där man utgick från lärares idéer och ledde dessa till pilotförsök. En lärare, professor Tim Newby, berättar om en kurs i första året i lärarutbildning där ämnet är ny utbildningsteknik. Man ville studenterna skulle undersöka web 2.0-verktyg. Studenterna kunde Facebook, sällan annat. I denna kurs ville man utveckla en slags wiki-uppslagsbok för lärare, om tekniker och metoder och försök. Grupper om ca 10 skapades (34 grupper), och man utsåg en project manager bland studenterna i varje. Varje team fick ett verktyg att undersöka och reflektera över, och skriva om i wikin. Man hade en lista på 120 tekniker att utgå och välja från. Man använde wikiplattformen Confluence, och studenterna hade tillgång till lite videoinstruktioner, men dessa behövde sällan användas. Studenterna motiverades med att slippa provet om de bara gjorde ett bra resultat. Så kom de igång tidigare.
Sedan ville man samarbeta lite internationellt. Man nyttjade kontakter man hade i Turkiet, Canada och Korea. Vissa blev samarbetspartners, andra medarbetare. Man kontaktade också ofta utvecklarna, vilka gärna samarbetade. Wikin blev bra, och nu jobbar man vidare på den. Varje grupp gjorde också en utställningsmonter och man gjorde en mässa med nya verktyg. Mycket trångt, givande och entusiastiskt.
Nu jobbar man vidare på wikin i nya kurser och ser gärna nya partners.
Lärdomar är att man ska kanske göra exempel på wiki-kapitel, undervisa om wiki-struktur och introducera tidigt med internationella partners, jobba med teambased training.
Hej Anders!
SvaraRaderaTankte att kasta mig in till ditt blog. Hoppas min Svenska ar lasbart - utan Svenska bokstaverna. Om jag bokstavera fel, eller min grammatik ar dalig, vg och ratta till mig. Eller saga mig att bara skriva Engelska.
FIT iden ar mycket intressant, men mest for en anleddning som inte ar namnt: nar det galler pedagogik, det ar resan som ar viktigast, mindre det som man producerar. Med det ville jag saga att de som bygger wiki och fyller den med god information lar en del och ge oss andra en resurs. Men vi som har inte byggt den, lar mindre. Om man tycker det har ar ratt, da skulle man hitta pa liknade projekt som man kan satta studenterna var de kan bygga eller lagga till. Min meningen ar att engagemang okar sannolikheten att man lar.
Eftersom ny teknik vaxar fram fort, finns det manga tillfalle att gora sadana projekt, men snart blir det svart att hitta sig sjalv igenom informationsmangd. Om man bygger wikis med flertals sidor, ska man ocksa satta igang ett litet projekt att bygga lankar sa larare / anvandare kan hitta wiki sidorna. Diigo (en "social bookmarking" - web 2.0 miljo) skulle kunna anvandas som spridnings / lank till wiki sidorna. Det ocksa hjalper att andra i varlden kan hitta wiki sidorna. Det oppnar mjoligheten att andra kan bli involverad och okar chansen for samarbete med olika institutioner.
MVH,
-George Bradford
Hej!
SvaraRaderaJavisst är det vägen dit som är viktig, men jag tycker även produkten är tämligen intressant/användbar. Det är ju också ett paradoxalt förhållande att det är själva produkten som människor är stolta över, men det är processen dit som ärt värdefull. det verkar också vara så att man nu mer och mer lär sig genom att omarbeta och uttrycka saker på nytt hela tiden - som nya produkter, ibland snarlika de gamla...