Onsdag em avslutades med en "Learning Circle" för att utbyta erfarenheter och få nya idéer om nya lärmiljöer. Det är en slags massrörelse på universiteten verkar det som, att inrätta nya miljöer för studenter som ensamma eller i grupp jobbar med webbaserat material eller web 2.0-kommunikation.
Delvis har det nog att göra med att undersökningar visat att frågor om hur moderna och fräscha universitetets studiemiljöer ser ut är viktigt för rekrytering av nya studenter. För andra universitet har man helt enkelt så pass mycket blended learning så att det är överskott på vanliga föreläsningssalar - medan det inte finns riktigt tillräckligt med arbetsytor för studier. Många vittnesmål säger dock att det är svårt för moderna lärare att övertyga de fastighetsansvariga, man utmanar deras yrkesskicklighet angående vilka ytor som behövs och hur de ska vara utrustade. Och i diskussionen ifrågasätts om man egentligen strävar efter någon typ av stasndardmiljö, leler om det mera handlar om att ha flexibla sittmöjligheter, eluttag, trådlös Internetaccess och projektionsmöjligheter lite överallt var det passar? ELI har gett ut en exempelsamling om learning spaces som går ladda ner gratis. Se bilden. Man har också verktyg man tillhandahåller för att undersöka t ex var nånstans på campus som studenter gillar att göra vad: Läsa böcker inför tenta, grupparbeta, maila, lyssna på pod- eller videocasts, etc. En alternativ metod är att gå runt och filma var studenter sitter och fråga vad de gör och varför just här? Biblioteksytor och ytor nära föreläsningssalar (där man liksom kan "runda av" ett besök på föreläsning med lite grupparbete) samt caféytor är givetvis populära - samt närmaste Starbucks. Men boendet är ju också en studiemiljö - inte bara individuell. Här finns det ett stort och långsyftande projekt, 21st Century Project, under en internationell branschorganisation för universitets-fastighetsproffs, ACUHO-I, med medlemmar från 22 länder. Här jobbar man mycket med studenternas boende också.
Beth Cate är Associate General Counsel, alltså jurist, från Indiana Univeristy System. Hur är det med Web 2.0 och juridiken? Det är ju lätt att skapa information och att kommunicera på webben med alla de kommunikationstjänster och online-gemenskaper som finns. Men finns det juridiska saker att tänka på? Många online communities gör t ex sina egna lagar och regler, som är svåra att relatera till vanlig lagstiftning. Vilken lag gäller i Second Life? Och vem har jurisdiktionen?
Några rättsfall finns: Om man uppför sig illa på MySpace kan man tydligen bli stämd för brott mot villkoren för användning MySpace suicide case). Ett fall finns där en student inte fick ta examen pga olämpliga bilder på MySpace (Drunken Pirate case). men detta är ju utanför undervisning.
Hur många läser villkoren för tillträde till webbtjänster - och om man ansluter sig "i jobbet" till någon tjänst, så borde väl universitetsjuristen granska det finstilta först...? Och vem äger upphovsrätten till material som i online-tjänster skapas kollektivt? Och alla filmer och fotografier som studenter producerar och laddar upp på vissa tjänster - vem äger rättigheterna till dem? Mobbing, förolämpning etc - då spelar kanske inte mediet nån roll. Men universitet kan ha plikt att skydda och ingripa o men student blir mobbad i en Webb 2.0-tjänst som används i undervisningen. Men - det finns dock inte så många konflikter som har med web 2.0 att göra. Än. Domstolar säger ibland när brott sker mot villkor för användning av en tjänst och leverantören av tjänsten stämmer, att villkoren är oskäliga och ensidiga, användare har inte just alternativ, och att de därför inte tar upp fallet. Råd vid kontakt med universitetsjuristen: - Förutsätt inte att de vet någonting - Demonstrera vad du använder verktyget till - Definiera användningen: vem, när - Vad skapas genom dessa verktyg och hur arkiveras resultaten? - Skyddas känsliga data? - Visa vilka andra universitet som använder verktyget - försök att skapa ett samtal detta: jurister, lärare, tekniker.
David Eisert är Manager of Emerging Technology vid Purdue University. Man började med projektet "FIT", Faculty Ideas about Technology", där man utgick från lärares idéer och ledde dessa till pilotförsök. En lärare, professor Tim Newby, berättar om en kurs i första året i lärarutbildning där ämnet är ny utbildningsteknik. Man ville studenterna skulle undersöka web 2.0-verktyg. Studenterna kunde Facebook, sällan annat. I denna kurs ville man utveckla en slags wiki-uppslagsbok för lärare, om tekniker och metoder och försök. Grupper om ca 10 skapades (34 grupper), och man utsåg en project manager bland studenterna i varje. Varje team fick ett verktyg att undersöka och reflektera över, och skriva om i wikin. Man hade en lista på 120 tekniker att utgå och välja från. Man använde wikiplattformen Confluence, och studenterna hade tillgång till lite videoinstruktioner, men dessa behövde sällan användas. Studenterna motiverades med att slippa provet om de bara gjorde ett bra resultat. Så kom de igång tidigare. Sedan ville man samarbeta lite internationellt. Man nyttjade kontakter man hade i Turkiet, Canada och Korea. Vissa blev samarbetspartners, andra medarbetare. Man kontaktade också ofta utvecklarna, vilka gärna samarbetade. Wikin blev bra, och nu jobbar man vidare på den. Varje grupp gjorde också en utställningsmonter och man gjorde en mässa med nya verktyg. Mycket trångt, givande och entusiastiskt.
Nu jobbar man vidare på wikin i nya kurser och ser gärna nya partners. Lärdomar är att man ska kanske göra exempel på wiki-kapitel, undervisa om wiki-struktur och introducera tidigt med internationella partners, jobba med teambased training.
Jim Brown är från Ocean County College, ett two-year college. På många håll i USA är man mycket bekymrad över bristen på sjuksköterskor. Många colleges försöker öka volymen med flexible utbildning riktad till nya grupper. En vanlig modell för flexibel sjuksköterskeutbildning är en dag per vecka på närmaste sjukhus, resten online. Otraditionella studenter dominerar i denna typ av utbildning. Ocean har mycket sådan utbildning. Många av de otraditionella studenterna saknar dock grunder i biologi, etc. Man nyttjade sin egen labbkapacitet även kvällstid, labbkapacitet på sjukhus och på high schools på kvällarna, men det räckte inte. Nu kör man labben i anatomi och fysiologi helt online, men med riktig hands-on-labb i hemmet. Labbutrustningen per person går på ca $350, och man kan måsta köpa eget kylskåp (för organiska studiematerial) Dock skedde inte denna förändring så lätt. Dekanen för Science department slutade i protest. Man sökte hjälp på annat håll, och hyrde in experter som utvecklade kursen. Man har hjälp från Sungard Higher Education. Man jobbade också med ett förlag (McGrawHill) som var intresserat av att utveckla "web pack" till sin kurslitteratur. LabPaQ var också inblandade som leverantör av utrustning. Berörda institutioner höjde på ögonbrynen, men blev intresserade. Labbar man hemma så måste man lära sig, man kan inte se på hur andra gör. Man använder också VS Dissector Pro, men också delar av döda katter och grisar som kommer med posten. SoftChalk används för att utveckla webbaserat lärmaterial. Nu ger man 13 olika labbkurser online och har mer än 2000 studenter i Science Lab-kurser online. Dock går inte ett helt hel Organic Chemistry degree program online än - det är kanske att gå för långt? ...reflekterar Jim Brown.
"Quality Matters" är ett utmärkt program som i samarbete mellan universitet granskar kvalitet i kurser. När en kurs har gått i ett år kan man ansöka om "Quality Matters" som en slags kvalitetssäkring.
Jag kom lite sent till detta seminarium - jag ville höra om webbaserad undervisng i nanoteknologi, Nanohub.org men tekniken (Acrobat Connect pro)för att föreläsaren skulle medverka online verkade inte funka...så jag smet. Istället lyssnade jag på Barbara Frey och Lorna Richey Keans från University of Pittsburg.
De hade frågat online- och vanliga studenter hur de umgicks inom kursgruppen utanför organiserad undervisning för att klara studierna. Mna gjorde en survey med Survey Monkey. De använde allt från telefonsamtal till email, instant messaging, google docs, socail bookmarking (delicio.us o likn) wikispaces, Facebook, SMS - ja totalt ca 20 olika verktyg. Ju äldre, desto mindre talar man i mobiltelefon om sina studier. Social bookmarking däremot, ökar med åldern, men bli mn över 46 går det ner igen. Wiki-användning har unefär samma åldersprofil på användarna. Blogging gör inte de yngsta och inte de äldsta studenterna. Sociala nätverk som Facebook använder ungdomar mest intensivt, sjunker med ålder. De äldres strategier är nog att välja verktyg mera noga efter ändamålet. Genomgående använder online-studenterna allting mera - men en del onlinestudenter levde i Pittsburg, nära campus - frö dem var valet av online ett möjlighets- och bekvämlighetsval.
Vilken slags hjälp upplever man genom att använda dessa verktyg? "Man är inte ensam", "man får moraliskt stöd i studierna" är vanliga svar. En del säger att de inte skulle klara kurserna utan denna slags kommunikation.
Sedan diskuterades ett antal cases, hur man kan rädda undervisning t ex när strömmen försvinner genom att byta teknik, hur man rekommenderar verktyg för att jobba med gruppuppgifter, etc. Olika verktyg diskuteras friskt. Elluninate vkera användas av många för mycket, En del universitet tillhandahåller inte emailkonton längre utan alla har Gmail med Google docs, etc. Mycket och pålitlig(?) funktionalitet gratis...
Det framkommer också att det lär finnas(?) forskning som tyder på att framgångsrika studenter bildar informella studiegrupper, medan de som inte är lika rframgångsrika i studierna saknar ofta sådana grupper. Intressant.
Se här. Det kommer också att finnas många podcasts, många bloggar pågår som t ex min, vissa använder Twitter för korta meddelanden lite hela tiden, alla söker sig till de få eluttag som finns för att ladda sina laptops eller andra grejor. YouTube, Slideshare och Flickr får nytt material härifrån hela tiden. Ganska dokumenterad och nätverkad konferens...
Professor Tsuneo Yamada börjar. Han arbetar för NIME som grundades 1978 som "the University of the Air", nu Japans Open University. 2004 omorganiserades NIME som en självständig enhet för att också gynna ICT i högre utbildning generellt.
Ass Prof Kamike Aoiki från NIME fortsätter. Situationen i Japan är kanske oväntad. Man upplever sig efter gällande e-Learning och man erkänner det. Bakgrunder:
- Dynamiken i klassrum är så olika i USA och Japan. Auktoritärt, man ifrågasätter aldrig läraren. Lärande är mycket traditionellt (mycket memorisering för prov) - vilket gör student-centrerat lärande svårt att direkt implementera. Japanska e-learning-plattformar paketerar det traditionella. Videoföreläsningar. Ingen ny lärmodell i sikte? - Det är svårt att motivera lärare att lära sig ICT-verktygen. Lärare roterar också ofta, vart 3:e till 4:e år. - Japanska ungdomar har sällan egna laptops, men däremot gör de allt möjligt på sina mobiltelefoner. De har ofta stationär datorer hemma, men det är familjedatorer som de sällan använder. Japanska regeringen vet att Japan ligger efter, och är bekymrad. Man sätter in volymmål, och man erkänner nu elearningkurser i examen - tidigare var det kompletterande lär-resurser. Nu ökar volymerna, och NIME mäter detta med en årlig survey. Ökar nu, inte så fort. Varför? Man kan inte verktygen, man har problem med copyrighttänkande, man upplever alla möjliga problem. Men mera lärobjekt o lärmaterial utvecklas nu på universiteten - men t ex discussion boards minskar faktiskt.
Joel Hartman, vice provost från UCF: Ett team från några amerikanska universitet har i Educauses regi varit till Japan en vecka. Joel, och Malcolm Brown från Dartmouth College har varit till Educause för att etablera samarbete. Malcolm beskriver. Man kommunicerade om "constructivism" och koncept som "Net Gen"-studenter. (Den här sessionen gick jag på för att återknyta kontakter med Prof Yamada och vice provost på UCF Joel Hartman. Jag har mött Prof Yamada på en konferens i Lausanne 2002 som blev inställd och vi två var de enda som kom - konferensanordnaren hade glömt att meddela just oss två att konferensen var inställd (eller så var vi de enda anmälda?). Vi fick komprimerad privatundervisning istället.... Joel Hartman har jag träffat vid besök på UCF, han och Charles Dziuban jobbar ihop.)
Chip German från Millersville Univesity och Gardner Campbell (blog) från Baylor University. Denna session var mera problembaserad och inriktad på att hitta vägar till lösningar gemensamt. Inget färdigt, genomfört och framgångsrikt presenterades. Istället handlade det om:
Hur kan en kursportal bli något inspirerande? Hur ser t ex Blackboard ut? Personlig? Visserligen "Mina Kurser", etc - men skorrar bara falskt? Tittar vi istället på en universitetsportal så bjuder den en massa av lite av varje. Single sign on. Jättetråkigt alltihopa. Men information aggregation är användbart - men ej tillräckligt. Vi är fortfarande på "information aggregation"-stadiet om vi ens kommit förbi telefonkatalogstadiet gällande information. Mera personlighet, mera hemmakänsla, mera ktalysatorfunktion för lärandet efterlyses. Gardner visar istället ett försök - att visa klassaktivitet för att inspirera studenterna till mera aktivitet. Varför inte en blog, som kopplar alla studenters bloggar - och kopplar delicio.us streams, etc. "The course should look as if it is writing itself into being". Man ska se "student engagement streams". Det ska kännas som "hemma", ägarskap. Kreativitet behövs för att åstadkomma detta. Sen visas "Twittervision" - en worldwide conversation. The world speaking itself into the portal? Användbart i undervisning. Kanske? Sen följer en brainstorm-övning i 4 grupper på blädderblock. Hur skulle vi vilja projicera saker på en kursportal som skulle funka bra som katalysator för studenternas lärande? Massor av idéer. Lärprocessens transparens är nog sammanhållande tema. Feedback loops. Kreativitet och kritiskt tänkande i lärprocessen. Nervositeten att inte förstå - en anonym stressmätare? Time management i lärandet - hur ligger jag till jämfört med andra? Authentic learning - finna exempel, föremål, filmer. Men många koncept behöver väggskärmar eller nya gränssnitt. Twitter, vem är online, etc. Inte omöjligt. Immersion - men skapar också behov av filtrering av data. Nästa steg - att fotografera grejorna och kommentera på Flickr. Redan klart tydligen, han har fotograferat samtidigt och laddat upp. Tänkvärd session! talade Med Gardner Campbell efteråt. Vi har haft kontakt via email tidigare. Nu är han inbjuden till Emerging Pieces i Skellefteå 5 maj. Positiv, skulle återkomma efter kalenderanalys. Talar också om en idé till ett nytt verktyg för kontakt mellan studenter i tiden - just när de har sin deadline med att förstå eller producera något - tänk om nån annan har samma problem i en annan världsdel just nu? Ett sånt tidsverktyg för tajmad kontakt vore väl inte svårare att göra än något annat? Eller?
Diana Oblinger, som tidigare ledde ELI men nu leder hela Educause, inledde. En del om mottot: "Uncommon thinking for the common good". Michael forskar alltså på nya mediers inflytande på samhället. "Media Ecology" är också ett av hans områden. Han inleder med att säga att vilken grupp man än frågar, först: Gillar du skolan? och "Gillar du att lära dig?", så får man väldig skillnad på svaren. Alla gillar att lära sig, få gillar skolan. Hur kan vi utbilda i vårt nya "mediascape"? Alla futurister är överens om att framtiden karaktärisers av total kommunikation för alla på alla slags manicker överallt och jämt. Men vad händer i skolan? Koncentrerar vi oss inte på gammalt stoff, på gammalt sätt? Borde vi inte försöka mera lära dem att lära sig? Det här har pedagoger talat om länge - tänk på Neil Postman, Paolo Freire, mm - men det första försöket till utbildningsrevolution (60-70-tal) lyckades ju inte, av olika skäl. Vi fick en reaktion istället, "back to basics". Har vi bättre förutsättningar nu? Vad "säger" våra klassrum? Lyd auktoritet, information är det ont om, ifrågasätt inte, gör som alla andra. Men är det inte så att "to learn is to create meaningful connections"? Michael vill experimentera med detta, i det nya medialandskapet. Men Wesch infrågasätter existensen av "digital natives" - alla har inte denna literacy med sig. Michael visar en sida på hur han jobbar med sina 200 studenter i en kurs, i en kombinationssida (portal) av web2.0-verktyg (wiki, twitter, flickr, digoo, video sharing i Kakura etc). Hans alla studenter skapar t ex tillsammans föreläsnings-anteckningar i ett enda gemensamt dokument, klart strax efter föreläsningen, som kollektiv produkt...och bra blir det. Eller kasta ut 40 begrepp och be studenterna försöka definiera och koppla dem i en wiki. Men exempel på mindre klass: koppla RSS från forskare i ämnet till lärandet. Ett par stora frågor styr lärandet, producerar och samlar och bearbetar data och media. Studenter reflekterar och diskuterar ständigt i en slags "sandbox". Slutsatserna blir bra.. Se ett resultat: "The history of YouTube" Man fick sen ett uppdrag från Libeary of Congres att göra "an anthropological introdcution to YouTube: som väl har fått nån miljon visningar... Eller be studenterna göra ett spel online och offline som belyser världens orättvisor...och se vad som händer...(World Simulation History i Cultural Anthropology). Och be dem sen trycka ihop världshistorien på 5 minuter med hjälp av YouTube och Twitter-kommentarer. Sevärt! Tänk på läraren vid tavlan och de 200 studenterna i föreläsningssalen. Var erfarenheten och smartheten? Lägg ihop studenternas...och fundera på saken. Gör nåt av det. "Nobody is as smart as everybody" (Kevin Kelly, Wired). Däremot gillar Michael inte Facebook som verktyg för lärande. Men är bra för att umgås med vänner. Tagging av fysiska objekt med barcodes som är en länk om mna fotograferar den med mobiltelefon är ett kraftfullt verktyg. En hyperlänk till verkligheten. Förra utbildningsrevolutionen gick inte så bra. Nu kan det komma att lyckas. Förutsättningarna är så mycket bättre nu tycker Wesch. Det kan implementeras stegvis, är billigt, nu inte så politiskt belastat. Viktig fråga: What are basic literacy skills? Och om föreläsningsalen - are these walls necessary? Men, säger läraren - hur ska jag förmedla min kunskap. Men ska jag förmedla min kunskap? Vad är lärande? Ja, Michael Wesch gör fantastiska saker. Och hans studneter lär sig och har kul. Men hur mycket beror på hans egenskaper och ledarskap som superlärare och hans studenter som får positiv feedback som mediapionjärer på nätet.
Michael Wesch, Ass. Prof vid Kansas State University, är antropolog och har bl a vår moderna världs lärsituationer med ny teknik och ny ungdomskultur som studieobjekt. han har några mycket sevärda och framgångsrika YouTube-video-filmer (en hand gjorde själv: The machine is using us som är en slags introduktion till web 2.0, och en som hans studenter gjort: A vision of students today: . Denna är verkligt sevärd. Återkommer med mera när jag lyssnar. Hans föreläsning kan också följas här.
Hade möjlighet att äta lunch med Prof Chuck Dziuban från UCF, University of Central Florida, som ju varit i Skellefteå och föreläst 2007 och som tog emot en grupp på 12 personer på benchmarkingbesök från Umu i november samma år på UCF. Vi ska kommunicera lite mera än tidigare om blended learning mm kommer vi överens om. Chuck hade haft en workshop tis fm, men hade fått förhinder för resten av konferensen tyvärr. Han hälsar i denna spontana videosnutt.
Ass Prof Constance Steinkuehler från University of Wisconsin-Madison var en frisk fläkt. Datorspelare och datorspelsmiljöforskare. Hennes blog finns här. Datorspelande är ett allt viktigare forskningsämne. Tänk bara på hur mycket tid och pengar som männsikor lägger på det, hur teknikdrivande och faktiskt kulturellt viktigt det börjar vara. Sedan bör vi kanske också råga oss vad datorspelarna lär sig, och om vi kan använda mekanismerna för detta. Många pojkar i övre tonåren, många av dem som samtidfigt kanske försummar sina highschool-studier (bara 65% av USA:s pojkar tar nu examen från high school) deltar i mycket avancerade forumdiskussioner omkring sitt spel. Constance har särskilt studerat "World of Warcraft" och dess forumdiskussioner. När man kommit ett antal nivåer upp i spelet med sin karaktär (40?) så måste man nog delta i eller åtminstone läsa sådana diskussionsfora. Hon finner dessa diskussioner faktiskt riktigt skärpta och intellektuella. Och det är många som deltar i denna kollektiva kunskapspocess och problemlösning, som ofta gäller någon typ av "backward engineering", dvs att fundera ut hur spelet är byggt och kan manipuleras (riktigt så fungerar ju inte vanlig förskning, sökande efter "svaret" - men likheter finns). Hon finner att 86% av inläggen är "social knowledge construction", att man bygger på andfra erfarenheter och inlägg, att man använder påvisbara data i sin argumentation, mn hanterar alternativa förklaringsmodeller, man refererar även utanför den sociala gruppen, men gör modeller för förutsägbarhet. "Really high-end stuff" konstaterar hon. Kompletta derivationer förekommer. Och det är knappast tankspridda matte-doktorander som kopplar av med speldiskussionerna. även om denna typ av spelare också färekomer. Antalet inlägg per deltagare är vanligen ganska litet, det är ett kollektivt kunskapsbyggande på gång. Hon värderade också attityden i kunskapssökandet i inläggen och fann att 65% var "evaluative" (påveraks av data och argumentation), medan 30% var "absolutists" (var opåverkbara via argumentation", och 5% var relativister. En klart mera ur akademisk synpunkt positiv fördelning till kusnkapssökande än bland USA:s befolkning i övrigt. Constance menar dessutom att detta är en intressant typ av kollektivt självorganiserande kunskapsbyggande, inte kollaborativt kunskapssökande i allmänhet. En reflektion från henmne är okså att spelmiljöerna är nya tidens uteställen för att "hang around", att knyta tillfälliga kontakter, att snacka lite utan större förpliktelser. Och samtidigt bygga kunskap om sin gemensamma (virtuella) omvärld. Kan vi bygga brorar till vanliga utbildningsväsendet? "How to make this happen in school"? Hon slutar presentationen med att citera Will Wright, killen bakom The Sims, mm:
"...the gamers mindset - the fact that they are learning in a totally new way - they are treating the world as a place for construction, not for consumption. This is the true impact videogamers will have on our culture"
(Från artikel i Wired, "Dream Machines"). Sedan får Constace frågan för åhörarna, vad som är den viktigaste lärdomen att tillämpa på vanlig undervisning? "Let communities self-organize" säger hon. Ska man tolka detta som: Håll dig undan som lärare? Klart intressant och kontroversiellt! Hon rekommenderar också konferensen Games+Learning+Society 10-12 juni. hela presentationen finns här. Se den!
Så var det dags för årets Horizon Report. Detta var den 6:e i ordningen, man började 2002. Det är ELi i samarbete med NMC, New Media Consortium, som varje år gör en slags utblick åt framtidshållet om vilka tekniker i utbildning som är på gång. Man belyser 6 tekniker, med olika time to adotion" i högre utbildning: två som är aktuella för i år ("Mobile Computing", "Cloud Computing"), två på 2 års sikt ("Geo-Everything" och The Personal Web"), och två på 3-5 års sikt ("Semantic-Aware applications" och "Smart objects"). Man har en mycket öppen process för detta, jobbar via en wiki som vem som helst kan ta del i, och en kommitté bestående av 45 personer, sammansättningen ändras ständigt. Man kan anmäla sig att vara med. Här är Horizon-projektets webbplats. Det finns också en Australien-NyaZeelandversion, se här, och en Asien-version är på gång. Men ingen Europaversion...dock är särskilt en del engelsmän och holländare engagerade i USA/Canada-versionen tycks det som. Man skämtade i inledningen till seminariet om vad som hänt under lunchen: ny president. Det första han sa efteråt var nog: Missade jag Horizon Report 2009? Man talade också om 5 lösare "Metatrends" gällande utbildningsteknik: 1. Much wider and much smaller (Internet sträcker ut sitt omfång, storlek och vad det kan användas till alltmer, men teknik för att hantera Internetbaserad kommunikation blir allt mindre, smartare och mer funktionell.) 2. People are the Net. Nätets betydelse börjar allt tydligare handla om sociala grupper och deras kommunikation och relationer, kanske inte om tillgång på information i första hand. 3. Collective intelligence. Verkar vara ett modeord, se wikipedias definition. Man menar inte bara att man kan bli nå bra resultat genom samarbete. Det handlar om intelligens som ligger i själva nätverkets existens. "Intelligence we have because there is a network". Värt att grunna på. Troligen samband med "collectivism", men det sas aldrig rakt ut. 4. Intuitive interfaces. Många exempel, Iphone-tillämpningar och liknande, 3D-interface, rapid prototyping, etc. 5. Users bring the content. Klassiskt web 2.0, fortsätter. Förresten verkar det vara lite ute med gamla PowerPoint, märker jag blöand dem som presenterar. Många här använder t ex collage gjorda med VUVOX istället, en slags horisontellt förskjutbara digitala "bildband". Coolt?
Heidi Alvarez kollega, Ass Prof Masoud Sadjadi från samma universitet, fortsatte. Det blev mer om high performance computing, super computers, super computer clusters etc. Intressant orientering för oss icke-fackmän i detta. För vissa uppgifter behövs verkligen mycket datakraft. Hur fungerar computer clusters? Vad krävs för att åstadkomma en CPU på 10 TFlops/s? Och vad gör man när man ännu inte har tillräcklig datakraft? Men mycket går nog göra utan, i alla fall att kommunicera, personlig reflektion. Sedan följde lite demo av EVO, ett modernt öppet collaboration-verktyg samordnat av Caltech. Krånglade lite. Säkert användbart.
Först var jag på ett preconference workshop, "Global Cyberbridges". Heidi Alvarez från Florida International University presenterade ett projekt för att utveckla och testa "cyberinfrastructure" tools för samarbete i forskarutbildning. Projektet har i samarbete med institutioner i t ex Brasilien och Kina försökt att åstadkomma internationella samarbeten och partnerskap på nya sätt. Projektet har pågått några år. För studenten och hnas handledare är det ettårigt. Det utgår från en "Cyberbridges-kurs" för graduate eller PhD-level students. Lite programmeringsvana krävs, samt ett intressant projekt för att utveckla internationellt samarbete via webbverktyg. Efter kursen finns ett antal finansieringar att söka för att utveckla nya internationella samarbeten online. 4 delprojekt beviljas per år, flera studenter kan finnas i samma projekt och förra året skrevs 19 peer-reviewed papers. Chat, PolyCom videokonferens, Skype, alla möjliga verktyg verktyg användes, men även separata höghastighetsnät används som Lambda och Internet2 networks - kopplade till andra liknande på andra kontinenter som WHREN-LILA för Latinamerika. Detta t ex för beräkningsintensiva uppgifter, remote controlled labs, etc. Målet är "a new generation of scientists and engineers", som kan använda de kommunikationsverktyg och åstadkomma de samarbeten, även korta, som faktiskt nu är möjliga, även utan att resa så mycket (vilket studenterna i och för sig kan göra med stöd av andra medel). Intressant, även om jag har en känsla av att betoningen av datakommunikationshastigheter kändes ibland överbetonad. Men Sverige är kanske mera bortskämt...? Man kan anknyta till Global Cyberbridges för samarbete, eller helt enkelt efterlikna modellen. Allmänt om begreppet "cyberinfrastructure" går att finna på ELI:s sajt.
Hej! Detta är bara en test på den blog jag tänkte använda för att rapportera från "Educause Learning Initiative Annual Meeting" i Orlando, Florida, 20-22 januari.
För de läsare som inte känner mig: Anders Norberg, fd utvecklingschef på Campusutveckling, (tidigare "Skeria Utveckling") på Campus Skellefteå. Filosofilärare och skolledare från början. Jag har sedan ungefär 1998 arbetat med utbildningsutvecklings- och etableringsfrågor tillsammans med såväl Ltu som Umu. En del känner mig också som organisatör av omvärldsbevaknings-konferensen "Emerging Pieces in the Education Puzzle" på Campus Skellefteå, andra som Work Package Coordinator för "Training" i det jättelika BioMinE-projektet (Fp6, ett projekt om bakterier i mineralutvinning - är du intresserad av detta - kolla in BioMineWiki, vi är tämligen stolta över detta verktyg för utbildning i biohydrometallurgi (smalt utbildningsområde, medges...)- sedan i november arbetar jag på ENS på Umeå Universitet med omvärldsbevaknings- och utvecklingsfrågor, särskilt gällande decentraliserad och flexibel utbildning.
Jag har tidigare några gånger besökt Educause stora årliga konferens (>6000 deltagare), som brukar gå i oktober. ELI (Educause Learning Initaitive) är en slags inre cirkel och utvecklingsgemenskap byggd på organisationens Educause´s utvecklingssträvanden gällande framtidens utbildning. Den här konferensen har bara ett par hundra deltagare. Jag är ende svensk verkar det som, medan det t ex från Nederländerna och Storbritannien kommer ganska många. Annars är de flesta amerikaner. Umu är medlem i Educause, men inte ännu i ELI. Kolla gärna in ELI:s sajt som är mycket generös och informativ t ex gällande ny teknik i utbildning, och nya intressanta erfarenheter. man kommer t ex varje månad med ett nytt mycket genomarbetat faktablad: "7 Things You should have known about....".
Temat för årets konferens är "Social Learning for the 21st Century" och programmet finnshär. På första dagens eftermiddag (tisdag, kväll/natt till onsdag sv tid) presenteras 2009 Horizon Report, en spådom om vad som kommer att dominera 2009 års nyheter vad gäller IT och högre utbildning. Denna rapport gör ELI tillsammans med New Media Consortium. 2008 års upplaga hittar Du här.
Jag anmälde mig lite sent och fick inte plats på konferenshotellet, som också var tämligen dyrt, men bor i närheten. Hela området är tänligen artificiellt - mest hotell, restauranger, Disney-souvenirbutiker och "theme parks". Konferensen sker på Caribe Royal Hotel, där jag tidigare (2006) varit med en grupp från Umu på ALN-conferensen (Asynchronous Learning Networks) och besök på University of Central Florida - en lyckad utflykt på temat "blended learning". Jag ska återknyta lite kontakter på UCF.
Tänkte anteckna, filma (med min nya Flip ultra camcorder) o fotografera lite på dagarna och blogga på kvällarna. Hoppas Du kommer att finna det intressant!
Philosophy teacher and Director of Studies in upper secondary school and adult education originally. Since 1995 working with the development of Campus Skellefteå, a multi-university campus in Northern Sweden. See my linked-in profile for more info.
