Diana Oblinger, som tidigare ledde ELI men nu leder hela Educause, inledde. En del om mottot: "Uncommon thinking for the common good". Michael forskar alltså på nya mediers inflytande på samhället. "Media Ecology" är också ett av hans områden.
Han inleder med att säga att vilken grupp man än frågar, först: Gillar du skolan? och "Gillar du att lära dig?", så får man väldig skillnad på svaren. Alla gillar att lära sig, få gillar skolan. Hur kan vi utbilda i vårt nya "mediascape"?
Alla futurister är överens om att framtiden karaktärisers av total kommunikation för alla på alla slags manicker överallt och jämt. Men vad händer i skolan? Koncentrerar vi oss inte på gammalt stoff, på gammalt sätt? Borde vi inte försöka mera lära dem att lära sig?
Det här har pedagoger talat om länge - tänk på Neil Postman, Paolo Freire, mm - men det första försöket till utbildningsrevolution (60-70-tal) lyckades ju inte, av olika skäl. Vi fick en reaktion istället, "back to basics". Har vi bättre förutsättningar nu?
Vad "säger" våra klassrum? Lyd auktoritet, information är det ont om, ifrågasätt inte, gör som alla andra. Men är det inte så att "to learn is to create meaningful connections"? Michael vill experimentera med detta, i det nya medialandskapet. Men Wesch infrågasätter existensen av "digital natives" - alla har inte denna literacy med sig.
Michael visar en sida på hur han jobbar med sina 200 studenter i en kurs, i en kombinationssida (portal) av web2.0-verktyg (wiki, twitter, flickr, digoo, video sharing i Kakura etc). Hans alla studenter skapar t ex tillsammans föreläsnings-anteckningar i ett enda gemensamt dokument, klart strax efter föreläsningen, som kollektiv produkt...och bra blir det. Eller kasta ut 40 begrepp och be studenterna försöka definiera och koppla dem i en wiki.
Men exempel på mindre klass: koppla RSS från forskare i ämnet till lärandet. Ett par stora frågor styr lärandet, producerar och samlar och bearbetar data och media. Studenter reflekterar och diskuterar ständigt i en slags "sandbox". Slutsatserna blir bra.. Se ett resultat: "The history of YouTube"
Man fick sen ett uppdrag från Libeary of Congres att göra "an anthropological introdcution to YouTube: som väl har fått nån miljon visningar... Eller be studenterna göra ett spel online och offline som belyser världens orättvisor...och se vad som händer...(World Simulation History i Cultural Anthropology). Och be dem sen trycka ihop världshistorien på 5 minuter med hjälp av YouTube och Twitter-kommentarer. Sevärt!
Tänk på läraren vid tavlan och de 200 studenterna i föreläsningssalen. Var erfarenheten och smartheten? Lägg ihop studenternas...och fundera på saken. Gör nåt av det. "Nobody is as smart as everybody" (Kevin Kelly, Wired).
Däremot gillar Michael inte Facebook som verktyg för lärande. Men är bra för att umgås med vänner. Tagging av fysiska objekt med barcodes som är en länk om mna fotograferar den med mobiltelefon är ett kraftfullt verktyg. En hyperlänk till verkligheten.
Förra utbildningsrevolutionen gick inte så bra. Nu kan det komma att lyckas. Förutsättningarna är så mycket bättre nu tycker Wesch. Det kan implementeras stegvis, är billigt, nu inte så politiskt belastat. Viktig fråga: What are basic literacy skills? Och om föreläsningsalen - are these walls necessary? Men, säger läraren - hur ska jag förmedla min kunskap. Men ska jag förmedla min kunskap? Vad är lärande?
Ja, Michael Wesch gör fantastiska saker. Och hans studneter lär sig och har kul. Men hur mycket beror på hans egenskaper och ledarskap som superlärare och hans studenter som får positiv feedback som mediapionjärer på nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar